från en lek till verklighet?
Tankarna gör mig yr, det gick så fort. Ändå vet jag att det var rätt. Det som vart är inget jag ångrar, det var kul, och jag mådde bra. Men nu är det dags att ta ett nytt steg, bort från dig och allt jävla snack, och när jag tog mitt steg kollade jag bak, saknade dig, ville vända om och gömma mig i din stora famn. Fast jag var stark nog att fortsätta gå, och klumpig som jag är snubblade jag in i ditt liv. Du är så bra, på alla sätt och vis, du får mig att skratta, du får mig att glömma kylan utanför och om nätterna kan jag tryggt somna bredvid dig, utan mardrömmar och utan tårar. Tack för att du finns, för att du är dig själv, och för att du tog emot mig när jag föll för dig.
