Oxygenaddict

Det här kom som ett knytnävslag rätt på käken. Jag visste att det var illa, samtidigt som du slutade höra av dig. Men det var först nu som jag insåg att vårt band inte går att laga. Jag älskar dig, men jag tror min kärlek dessvärre är obesvarad. Du har slutat ringa och fråga hur jag mår, du glömmer att jag är sjuk, du bryter dina löften, min höga frånvaro i skolan är inte lika viktig längre, min skolgång har slutat intressera dig, mitt välbefinnande är lika betydelsefullt som en femtioöring idag. Jag kan inte förneka att du kan vara generös, väldigt generös, men det är inte dina pengar jag vill ha. De kan jag klara mig utan, det är stöd, uppmuntran, beröm och en kram då och då som jag inte klarar mig utan. Du är lika kärleksfull som en frusen sten i vinterkylan. Jag är inte en utav dina anställda som arbetar åt dig, jag är din dotter som försöker lära sig att leva själv, som skriker efter din hjälp, ditt stöd, din uppmuntran och ditt beröm. om du fortsätter ignorera mina rop på hjälp måste jag göra något drastiskt.