Oxygenaddict

Jag trodde inte det var möjligt, att känna så här, att för en gångs skull ett äkta leende fastnat på mina torra läppar i den råa vinterkylan. Du gör mig stark, och mitt självförtroende är okrossbart när du är nära. Livet blev nästan skrämmande perfekt, lite för fort för att vara verkligt. Snart vaknar jag, och besvikelsen kommer trycka ner mig i mörkret igen. Så mycket jag vill säga, men inget som lämnar mina tankar, jag är feg. Rädd för att krossa den perfekta bubbla jag lever i nu. Den är så skör, och rädslan att den ska gå sönder växer sig starkare för varje dag. Jag håller mina känslor i ett fast grepp, vill inte bli sårad. Rädsla, lycka, ångest och oro, ändå är det lyckan som har övertaget. Jag smyger fram i min bubbla, med ett leende på läpparna och fjärilar i magen.