Oxygenaddict

Känslorna yr omkring, fångade i min kropp. De vill ut, visa sig för omvärlden, men jag håller ett hårt tag om dem. Aldrig igen tänker jag låta dem fly som de gjort så många gånger förut. För en gång skull ska jag kontrollera mig själv, ta det lugnt, tänka över mina känslor och ta ett djupt andetag innan jag lättar mitt fasta grepp om dem. Jag tänker vänta tills du stiger fram, för jag är rädd att du ska ta mina känslor och krossa dem, likt drömmar i den hårda verkligheten. Det är knappt att jag vågar hoppas, att vi får en chans, det verkar för sagolikt för att passa in i det kalla livet. Om jag tillåter mig själv att hoppas, blir sorgen tyngre att bära om något går snett. Det enda som finns kvar att göra, är att vänta. Tills du är beredd, och för dig, kan jag vänta en evighet.