Oxygenaddict

 

Kriget inom mig blev värre och värre ju längre dina underbara ögon såg in i min mörka vilsna själ. Förvirringen var olidlig, känslorna orsakade ett obeskrivligt och outhärdligt kaos inuti mig. Jag ville att du skulle gå så mitt förnuft skulle ha ens en liten chans att vinna, men jag stod inte ut med tanken på att bli lämnad här utan dig ens för en sekund. Jag önskar så att det fanns ett enkelt svar på den här röran, men enkla svar kommer sällan utan en komplicerad fråga.

Jag fick mitt enkla svar:

En kyss, en ljuvlig underbar häpnadsväckande sagolik förtjusande kyss, som kändes så vansinnigt rätt, förändrade allt. Förnuftet försvann tillsammans med all tvivel, du är DEN, han med stort H, du och jag bildar ett perfekt vi. Finns inga ord som kan beskriva hur bra vi är, hur bra jag mår med dig, hur alla dåliga tankar blir bra, hur bra jag passar i din famn, hur bra våra läppar går ihop, hur bra du gör mig. Nu kan jag inte göra annat än att vänta och hoppas att jag känner likadant imorgon, och i övermorgon, och resten av mitt liv. För jag klarar inte av att förlora dig igen.