sagolik overklighet
Orkester som lugnar nerver, berusningsmedel var jag än vänder mig. Gömmer mig bland dimmorna, vägrar möta den brutala verklighet som lurar utanför. Var är jag, inte här, inte där, bara är. Dränker mig i virtuell lycka, solar mig i strålarna av sagolik overklighet. Gör piruetter med rosa elefanter och diskuterar drömmar över en kopp te med hattmakaren, skiljelinjen mellan dröm och verklighet blir diffus till min stora förtjusning. Blåser bort problemen med älvstoft och ler som katten när de flyger iväg mot horisonten som inte finns. Stjärnorna älskar med nattens himmel och jag uppnår extas under förbjudna omständigheter. Konsekvenserna är glömda och morgondagen vinkar adjö till min vetskap. Berusningsmedlen flödar, låt det aldrig nå sin ändpunkt. Inte en tanke på alla ansvar och förpliktelser som otåligt väntar. Mörkret omfamnar mig och kysser mig ömt, den imaginära lyckan är makalös. Tonkonsten vaknar till liv och hela rummet gungar med i rytmerna, sakta valsar vi fram över regnbågens band, odödliga och overkliga. Vardagens tristess existerar inte i min svindlande sfär.
