Oxygenaddict

Ilska som bosätter sig i magtrakten, orsakar smärta och tårar. Efterhängsen sjukdom som dröjer sig kvar, lathet som fängslar den? Vit himmel lyser upp en mörk tillvaro, illusionen är alltför transparent för att lindra. Saknaden efter den exploderande stjärnan får ilskan att expandera. Tystnaden som lurar bakom tonerna, återkommande meningslös transparent illusion. Falsk verklighet kräks misslyckanden till det falska blir sant och misslyckandena förlorar sin miss. Förbryllad över helhetens dåliga funktion i strävan till fulländad perfektion, återigen meningslös transparent illusion. 

En intensiv blick som mot förmodan lyckades förmedla precis all livets jävligheter. Djävulen verkade småle när det sakta men säkert gick upp för mig att allt var exakt så förfärligt som jag ända från födseln anat att det var. Mina tankar började spatsera mot den mörkaste återvändsgränd min trasiga fantasi kunde åstadkomma. Smärtan som konstant ägnade sig åt påfrestande lekar med mitt motsträviga psyke, konstaterade sin närvaro genom att brutalt slita och dra i mina nerver till bristningsgränsen. Som om inte allt var tillräckligt miserabelt bestämde sig något osympatiskt att börja växa innanför mitt ögonlock vilket med en skrämmande hastighet resulterade i delvis förlorad syn och en ny sorts smärta som härjade vilt i min svaga kropp. Tårar av en främmande, klibbig och trögflytande vätska rann envist och oavbrutet ur mitt svullna öga. Sträckte mig efter ännu en nikotinförgiftande ljuvlighet och kände hur ytterligare en rynka bildades i mitt bedrägligt åldrade ansikte. En vandrande hypokondrisk paranoia vilade sin uttjatade existens på mina rödvinsfläckiga lakan, när solens första obarmhärtiga strålar uppenbarade kaoset som till allas förtjusning varit skymd i skymningen. De rastlösa tankarna letade frenetiskt efter en glimt av hopp i deras oundvikliga mörka gränd när krossade drömmar och stulna möjligheter letade sig fram ur en förträngd låda i glömskans arkiv. När man är ständigt jagad av dålig karma och plågas av evig otur är det inte lätt att hitta de där små glimtarna av hopp som får hela den mänskliga rasen att härda ut livet i sitt ideliga sökande på den legendariska lyckan. En mäktig våg av besvikelser förmådde nästan dränka min tragiska figur, vilken i sig troligtvis var den största besvikelsen, tätt följd av den resterande mänskligheten och livet i allmänhet. En ensam och naivt trotsig dröm som mot alla odds lyckats överleva vägrade tro att det här var allt livet hade att erbjuda. Av rädsla för att riskera att bli dränkt igen försökte jag desperat kväva denna patetiska lilla dröm. Sömnbristen började bli löjligt uppenbar när allmänheten ansåg det vara korrekt att förtära dagens andra måltid. Omgivningens gemensamma och irriterande höga snarkningar väckte en oväntad avundsjuka som slog rot någonstans i de fortfarande funktionella delarna av min kropp. Bortglömda traditioner för att fira en oönskad födelse gjorde sig besvärligt påminda mellan oförtjänade kallsvettningar.

Orkester som lugnar nerver, berusningsmedel var jag än vänder mig. Gömmer mig bland dimmorna, vägrar möta den brutala verklighet som lurar utanför. Var är jag, inte här, inte där, bara är. Dränker mig i virtuell lycka, solar mig i strålarna av sagolik overklighet. Gör piruetter med rosa elefanter och diskuterar drömmar över en kopp te med hattmakaren, skiljelinjen mellan dröm och verklighet blir diffus till min stora förtjusning. Blåser bort problemen med älvstoft och ler som katten när de flyger iväg mot horisonten som inte finns. Stjärnorna älskar med nattens himmel och jag uppnår extas under förbjudna omständigheter. Konsekvenserna är glömda och morgondagen vinkar adjö till min vetskap. Berusningsmedlen flödar, låt det aldrig nå sin ändpunkt. Inte en tanke på alla ansvar och förpliktelser som otåligt väntar. Mörkret omfamnar mig och kysser mig ömt, den imaginära lyckan är makalös. Tonkonsten vaknar till liv och hela rummet gungar med i rytmerna, sakta valsar vi fram över regnbågens band, odödliga och overkliga. Vardagens tristess existerar inte i min svindlande sfär. 

Skamligheten i skamvrån, världen förlorade förståndet under nattens gång och vandrar nu obekymrad mot sin undergång tillsammans med resten av dårhuset. Prostituerade män i gränder, busvisslar på Lucifer och vinglar runt på vansinniga färder genom neonljus och avgaser. Maffian utklädd till tiggare, ber ödmjukt överklassen om mynt. Kavajen på plats, platinakorten i innerfickan, springer ikapp till närmsta bar. Självmordsbenägna kvinnor vandrar längs nattens gata, flörtandes med allt förbjudet och skrattar av droger och alkohol. Hitta första bästa, hem och begå synder under ett bortglömt krucifix. Tiggarna reser sig och tar limousinen till dyraste klubben, ingen skam. Allmänheten törstar efter problematiska problem, avlägsen misshandel och kvävda skrik, kasta tärningen och förlora dina pengar, så länge du gör det med ett leende på läpparna är allt okej. Smutsiga affärer av alla slag som pågår överallt, fast vi låtsas som ingenstans. Ta ett färgglatt piller till och glöm dina bekymmer, ingen skam, andas in gifterna och fördärva din kropp. Våldtäcktmännen välkomnar alla berusade kvinnor och barn med öppna armar. På en nerspydd toalett suger din dotter av en gifts mans kuk, men lugn, bara lugn, allt försvinner in i glömskans dimma så fort solen går upp över vår smutsiga stad. Tanklösa vimmelkantiga filurer fnittrar åt förnuftet och skjuter ner en gammal tant. Druckna män kör som tokar och en, två eller fyra människor omkommer i deras förfärliga färd. Drar en lina snö med femhundralappen, ingen skam. Fäder som glömmer sina avkommor och genier som dränker sina enastående hjärnceller medan världen skrattar åt absolut ingenting. Mannen vinglar varligt hem och slår ner sina nära och kära, den våldtagna kvinnan hänger sig i en lekpark, tiggarna tar av sig finkläderna och sätter sig på trottoaren och de prostituerade går hem och hatar sig själva. Solens första strålar nuddar marken och den sorglösa natten är förbi.

Kufiska konstnärer fascineras av den flyktiga flyktpunkten i deras fall mot samhällets avgrund. Njut av resan, den blir vår sista minnesvärda frihet innan vi fängslas vid resten av rikets avskum av statens förpliktelser. Underskattade talanger glöms bort bakom skrivbord och glöden som en gång brann av liv dör sakta men säkert ut i avskildhetens tystnad. Bisarra böcker skrivs i maktens skugga och förträffliga konstverk skapas i avsaknad av uppskattning. Det miserabla folket lever vidare, omedvetna om all förlorad skönhet. Kunskap föraktas, förlöjligas och förkastas till vårt medvetandes förtvivlan. Hjärntvättade människor lämnar kulturen i det förflutna och civilisationen döms till durabel inkompetens. Kreativa redskap av alla slag bränns på bål och geniernas förenade suck tynger världens axlar. Förlorade hopp och rastlösa själar trängs i folksamlingarna, tristessens trivialitet erövrar produktiviteten. Förskräckta försöker storslagna sinnen fly glömskans eviga dimma. Kulturens underverk förvandlas till imaginära myter och berömda enastående existenser försvinner in i mängden. 

Generad å min genetiska familjs vägnar, var tog moralen vägen? Livsglöden som försvinner i mänsklighetens ständiga jakt på ekonomisk framgång, status och ytliga ansträngningar. Kärleken glöms bort i äktenskapets illusioner med din senaste trofé fru. Generositeten flödar, men inte längre av omtanke, utan för att alla ska notera din feta kredit. Falska leenden för att hålla alla på avstånd, kan aldrig visa dig svag, sådant tolereras inte av överklassen. Overklig perfektion är ditt livsmål, intala dig själv att det gör dig lycklig, för att behaga folkets förvridna standard. Att upptäcka världen innebär nu mer att flyga första klass till dyraste hotellet i något soligt land där du kan känna dig kunglig bland fattigdomen, ingen skam. Svält dig själv, ta skadliga piller och skaffa dig lite ätstörningar, allt för att leva upp till samhällets sjuka ideal. Spendera mer tid på gymmet och solariet, om du inte har utseendet existerar du inte. Utbildning anses överskattat, varför läsa böcker och utveckla dina kunskaper när du kan knulla dig upp till toppen? Att hitta en förmögen och framgångsrik man är dina enda ambitioner, ingen skam. Dina barn tvingas till fiktiv fullkomlighet enbart för ditt nöjes skull, du måste ju kunna skryta om deras framgångar när dina egna bleknar. Takvåning och sportbil, är du lycklig än? Om inte kan du alltid låtsas, ingen bryr sig om sanningens värde längre. Ta lån för att betala ditt förra lån och fortsätt så till du krossas av skuldernas totala tyngd, allt för att hålla den falska fasaden uppe. Gråt när ingen ser, ta ångestdämpande tabletter innan champagnen kommer in och vaskas under ekonomikrisen utan att någon egentligen förstår varför. Hyr limousin med dina sista pengar, allt för att känna dig märkvärdig en kväll. Bjud laget runt på det dyraste i baren och köp märkeskläder som tillverkats av fattiga och svältande slavar i ett land långt bort. Allt för att känna dig uppskattad och älskad av dina så kallade vänner som hugger när du vänder ryggen till. Ni känner ingen skam nu när lögner och bedrägerier är er vardag, men jag vägrar delta i detta galna skådespel, jag skäms å era vägnar. 

Förfärliga frustrationer kryper i ryggraden, dansar runt med osmaklig otålighet och sjunger om förevigt vilsna villkor. Balanserande på den subtila gränsen befinner jag mig livrädd med stil. En vindpust av karma och jag seglar ner mot den hårda sanningen likt ett hemlöst löv, flyktpunkten som ändrades odrägligt konstant inpräntat i mitt minne. Letar efter den givmilda lögnens trygghet. Förlorar mig i kreativitetens katastrofala kaos och finner en vinglande verbal vomering som räddade mitt förkastliga liv till omgivningens förtvivlan. Framtidens alla förväntade möjligheter och antagna åtaganden utvecklade sig till en apatisk passivitet. Maktlös blev jag sittandes på en sten av bortglömda drömmar, filosoferade om fallfärdiga fantasier och försökte minnas meningen med min existens. Regndroppar av hopp föll ner från kosmos komiska konstruktion och landade i kaoset runt mig. Flyktiga blickar mot den avlägsna friheten tyngde min sargade själ, - ge inte upp, viskar osynliga styrkor. Trotsa krossade drömmar och svikna förhoppningar, injicera illusioner och klättra upp till overkliga höjder. Tro på omöjligheterna och lita på intensiva instinkter, motbevisa de som gett upp hoppet om dig. Krossa infernaliska ideal, rekonstruera egna och dela ut dem till världens befolkning. Värna om din integritet och ditt intellekt, utan dem är du ingenting på flykt i ingenstans.