overklig inkompetens
sagolik verklighet
Kriget inom mig blev värre och värre ju längre dina underbara ögon såg in i min mörka vilsna själ. Förvirringen var olidlig, känslorna orsakade ett obeskrivligt och outhärdligt kaos inuti mig. Jag ville att du skulle gå så mitt förnuft skulle ha ens en liten chans att vinna, men jag stod inte ut med tanken på att bli lämnad här utan dig ens för en sekund. Jag önskar så att det fanns ett enkelt svar på den här röran, men enkla svar kommer sällan utan en komplicerad fråga.
Jag fick mitt enkla svar:
En kyss, en ljuvlig underbar häpnadsväckande sagolik förtjusande kyss, som kändes så vansinnigt rätt, förändrade allt. Förnuftet försvann tillsammans med all tvivel, du är DEN, han med stort H, du och jag bildar ett perfekt vi. Finns inga ord som kan beskriva hur bra vi är, hur bra jag mår med dig, hur alla dåliga tankar blir bra, hur bra jag passar i din famn, hur bra våra läppar går ihop, hur bra du gör mig. Nu kan jag inte göra annat än att vänta och hoppas att jag känner likadant imorgon, och i övermorgon, och resten av mitt liv. För jag klarar inte av att förlora dig igen.
väntandes på sömnen..
Jag levde i min egna lilla värld med hörlurarna på mig i den svala sommarnatten väntandes på min sömn. Visheten om att slutet var nära lugnade mig lite skrämmande mycket. Jag ville inte tro att den här perioden, som äldre säger var den lyckligaste, var så anskrämlig. Grubblandet verkade aldrig upphöra, så många frågor som lämnades förrådda utan svar. En illvillig liten mygga försökte enträget suga ut det lilla blod som finns kvar i min likbleka kropp. Jag viftade förtretat bort den, likt en bedrövlig tanke. Sömnen tycktes aldrig komma, hade jag blivit övergiven här ensam med redskapen för att avsluta det stora patetiska skämtet som kallades för ”mitt liv” ännu en natt? Den betydande frågan var om jag skulle överleva den här gången, kunde inte göra annat än att vänta och se. Urvalet av passande låtar för kvällen började ta slut ungefär samtidigt som mitt tålamod. Jag försökte viljestarkt se det positiva som kändes svårare och svårare för varje dag, men kom bara på saker som kändes allt för melankoliska för att ens hålla kvar. Så jag blev sittandes där utan positiva tankar, hostandes och snörvlandes en underbar natt som aldrig verkade komma.
"Oh, sweetie look at my new shoes!" fuck that shit.
Efter att ha stirrat fascinerat på en säsong av ”sex and the city” förlorade jag sakta men säkert hoppet på samhällets kvinnor. Vi av det kvinnliga könet ska jämt och ständigt klaga på männen, men har vi någonsin stannat upp och tagit en ordentlig titt på oss själva istället? Förstår inte på mig folk som säger: ”kvinnor är helt knäppa” eller ”alla män är svin”. Det får mig att undra när mänskligheten ska inse att det inte är en könsfråga, alla homo sapiens är allmänt idiotiska. Blir nästan förbannad hur den ”tjejiga” serien trycker ner kvinnor och ingen reagerar? Jag är ingen dryg feminist som hatar män, absolut inte. Men förstår inte hur tusentals kvinnor kan sitta och se på en serie som bokstavligen skriker ut att ”alla kvinnor är besatta av skor, gör inget annat än att prata om män och ständigt letar efter Mr. Right”. Är det verkligen så att vi accepterat att samhället ser på oss så här? Har svårt att tro det. Är jag den sista på den här planet som fortfarande blir upprörd av sådant här? Sätter på en grotesk porrfilm och dricker en öl istället, fuck skor.
vilse i drömmen, letade jag efter mig själv.
Den majestätiska drakens blodröda fjäll skimrade likt diamanter i solens bländande ljus.
Var är jag? Fast i drömmen. Kom tillbaka, viskar en välbekant röst. Lämna mig inte..
Verkligheten griper tag i mig och drar mig våldsamt bort från drömmarnas dimma.
Lysrör i taket, läkarrockar och pipande apparater som blinkar irriterande.
En orkan sveper stillsamt förbi, ett rop från fjärran som inte riktigt når fram.
De bankar, slår, skriker och ber, bortglömda i mörkret. De vill säga något,
men rösterna räcker inte till.
Världen fortsätter att snurra som inget har hänt, fortare och fortare som en trasig karusell.
Är jag tillbaka i drömmen? En flicka ler och tar tag i min skakiga hand, drar mig bort mot lyckan.
Någon drar i min andra hand.
De sliter och drar allt vad de kan, smärtan slår ned likt en blixt när jag går itu.
Jag följer med den leende flickan mot lyckan, jag dras med av den andra mot mörkret.
Springer efter mig själv i en mörk skog. Vart tog jag vägen?
ett desperat rop på hjälp ekar ljudlöst mellan de svarta stammarna utan kronor.
Springer vidare in i mörkret när skogen tar slut, ett stort hav utan vatten ligger framför mig.
Tomheten är stum och lidande, jag står inte ut.
Vänder och springer tillbaka, skogen är borta och utbytt av en stad lika öde som havet utan vatten.
Där! Jag försvann bakom hörnet av ett höghus och jag sprang efter.
Kom tillbaka, vädjade den välbekanta rösten igen. Jag vill, men jag är vilse.
Lysrören var över mig igen, apparatens irriterande pipande ökade i samma takt som mitt skrik.
Jag sprang fortfarande på de tomma gatorna, vilse i drömmen, letade jag efter mig själv.
Apparatens pipande dog långsamt ut tillsammans med mitt ensamma skrik.
Tystnaden som följde varade inte länge innan den välbekanta rösten kom tillbaka,
och skrek Nej! samtidigt försvann staden runt mig och jag befann mig i ett totalt mörker.
Någon grät, jag sprang mot det dystra ljudet av tunga tårar och fann mig själv,
liggandes i fosterställning omgiven av mörker och tomhet.
Jag omfamnade min skakiga kropp tills mörkret långsamt kvävde oss båda.
-; two poems, enjoy
Världen känns
diffus, suddig, oskarp, vag, dunkel
Allt på grund av dig
Du är min
drog, rusdryck, berusningsmedel etc
Utan dig blir hela min existens
osäker, tvivelaktig, dubiös, tvetydig, vacklande
Lämna mig aldrig, lova mig det
Vill inget förlora
Livet är för kort för att
Bråka, gräla, kivas, träta, tvista etc
Så vi bryr oss inte om det..
____________________________________
Sommaren dansade bort mot himlaranden
Där solen ännu inte uppstigit
Löftet om värme och kärlek
Bröts som vågorna på havet
Du, jag och vi stod
Övergivna i kylan och mörkret
Tårar som föll mot frosten
Då du försvann din väg
Vi tog farväl av dig
Nu väntar vi din återkomst
